Personer som kan söka är bildkonstnärer med höge konstnärlig utbildning, eller med dokumenterad konstnärlig praktik och yrkesverksamhet. 

Krav är att sökandena ska vara äldre än 27 år, bosatta och verksamma i Skåne.

Stipendierna ska fördelas jämnt mellan könen, och det är Kultur Skånes konstkollegium som är referensgrupp för bedömningen av ansökningarna. Uppdraget kommer från Region Skånes kulturnämnd.

I stället för att köpa in fler konstverk till den egna konstsamlingen har regionen valt att under två år ha sökbara stipendier, lika mycket förra året som nu, för att ge professionella bildkonstnärer ekonomisk möjlighet att utveckla sin konst. 

Ett skäl till uppehållet är att kulturnämnden tog paus eftersom man, på grund av flytt av olika regionens verksamheter, haft begränsad utlåning och utplacering av konstverk. 

Det hoppas man komma igång med igen under vintern–våren.

I samband med nybyggnation avsätts fortfarande en procent av byggkostnaden till konstnärlig utsmyckning. 

Fredrik Pettersson på White arkitekter AB har ritat "Rede i vassen", som det vinnande förslaget till utformningen av Naturum kallas. I går var han tillbaka i Kristianstad för att föreläsa om den tusen kvadratmeter stora byggnaden med utställnings-, konferens-, kontorslokaler och restaurang ute i Vatten-riket.

Att han var välkommen tillbaka stod klart då hörsalen på Naturum var fullsatt. En uppgift för White Arkitekter var ett skapa ett landmärke för Kristianstad.

Fredrik Pettersson ville att upplevelsen av byggnaden skulle börja redan på vägen dit inifrån staden.

– Det var viktigt för oss att få en upplevelse redan av hur man kommer hit, över bron, fram till huset och hur man tar sig in i och upp på huset. Dels hur sekvensen upplevs och dels hur det upplevs från olika ställen, sa han.

De stora utmaningarna när arkitektbyrån fick uppdraget var dels husets höjd, men också de speciella omständigheterna att överhuvudtaget uppföra en byggnad i en våtmark.

– Att man inte kan gå på marken när man bygger innebär en stor utmaning. Vi fick bygga en parallell arbetsbro för att bygga bron och gjuta en betongplatta i botten under byggnaden för att kunna bygga den, som vi fick ta bort efteråt.

Arkitekturen beskriver han som organisk och otraditionell.

– Man kan se byggnaden som ett slags bro där man rör sig uppåt på där man möter målpunkter. Utöver den dramatiken ville vi skapa en speciell materialkänsla och visa den synliga konstruktionen i trä. För Fredrik Pettersson och kollegorna var ljuset en viktig del i byggnaden.

– Någon undrade om det inte är för mycket pinnar, det är totalt åtta kilometer träribbor, men jag tycker att det ger en fantastisk effekt av ljuset som silas genom träribborna.

Men fortfarande är det oklart vem som placerade en högpresterande, värdefull datorserver med flera hårddiskar i ett låst rum och kopplade in denna på högskolans nätverk. Som om det inte vore nog, vet högskolan inte var de ska göra av datorn. För hos polisen grunnar man på om man kan ta emot den.

– Vi har en maskin som vi inte har lyckats identifiera någon ägare till, och den har funnits i högskolans lokaler. Men vi har ingen ägare och ingen misstanke, bekräftar förvaltningschefen Ann Cederberg.

Vad datorn har innehållit är också oklart. Diskarna är krypterade. Det innebär att den kan ha innehållit allt från forskningsrapporter till barnporr.

– Men vi vet att Rikskrim inte var intresserade av datorn, säger förvaltningschefen.

Eftersom det är oklart vem som äger datorn har de heller inte försökt att gå in och avkryptera diskarna. 

Just nu står servern i vad hon kallar för "säkert förvar". Den är inte inlämnad till polisen.

– Min tanke var att lämna in den som hittegods, för då skulle man kunna få tillbaka den efter tre månader om ingen hör av sig. Polisen funderar just nu på om det låter sig göras.

– De andra datorerna har vi hittat ägarna till. Det var mer vanliga servrar, som man haft med sig av och till och till slut glömt bort. Vi har påtalat det olämpliga i detta och saken är utredd, där har det inte varit fråga om något polisiärt.

Frågan är om polisen kommer att utreda ärendet med servern.

Ringmärkning av fåglar har pågått under lång tid men det är fortfarande oklart vem som var först. Enligt legenden var en av pionjärerna en romersk soldat som under det andra puniska kriget på 200-talet f.Kr blev belägrad med sin garnison. Läget var kritiskt och stridsmoralen började sjunka. Soldaterna fångade då in en svala vid dess bo och lyckades smuggla ut den till den romerske härföraren Quintus Fabius Pictor. Några dagar senare återvände svalan till sitt bo, nu med ett snöre fäst vid ena benet. På snöret fanns ett antal knutar som berättade hur många dagar det skulle dröja innan garnisonen kunde vänta sig undsättning. 

Ceasarius von Heisterback var föreståndare för ett cistercienserkloster i Köningsberg i början av 1200-talet och han berättar i ett av sina verk om en man som tog en vuxen svala ur dess bo. Vid fågelns fot fäste han en bit pergament med inskriften: "O, svala, var dväljes du på vintern?" Nästa vår återvände svalan med ett meddelande som lydde: "I Asien, i Petrus hem." Mot bakgrund av den information som vi idag har om svalornas flyttning kan man ifrågasätta om svalan verkligen övervintrade i Asien men kanske var detta historiens allra första återfynd av en märkt fågel.

Många har därefter märkt fåglar på olika sätt men det var först i slutet av 1800-talet som en mer vetenskaplig ringmärkning kom igång. Titeln "ringmärkningens fader" bör gå till dansken Hans Christian C. Mortensen som 1899 inledde systematisk märkning av starar. Det första svenska ringmärkningsarbetet påbörjades 1911 vid Göteborgs Naturhistoriska museum och två år senare följde Stockholm efter. Under 1930-talet inleddes märkningar vid Ottenby på Ölands södra udde och tillsammans med Falsterbo Fågelstation är det numera här som det ringmärks flest fåglar i landet. Falsterbo Fågelstation passerade i höstas den magiska gränsen med en miljon märka fåglar. 

Vi kommer att jobba med lite ny teknik, det blir en del nya typsnitt, vinjetterna kommer att se annorlunda ut, bylinebilderna nytagna, möjligen byter vi dekorfärg på ett eller annat ställe. Presentation är viktigt och vi är rätt bra på det. Men hur vi än vrider och vänder på det, innehållet, vad vi prioriterar och värderar som viktigt, i tidningen är förstås primärt.

Nästa vecka drar det i gång en hel del aktiviteter och workshops. Åtta olika utvecklingsgrupper sätts i arbete, med allt ifrån att fundera på hur vi sorterar och värderar tidningen till hur vi uppträder i olika publika sammanhang. Kristianstadsbladet ska stå för någonting, i papperet, på webben, på seminariet. Kvalitet.

Vi kan naturligtvis alltid diskutera vad ordet kvalitet betyder. Jag minns ett kvalitetsprojekt i det här huset för en herrans massa år sedan. Projektledaren, inhyrd från någon konsultfirma, ställde den självklara frågan vid ett seminarium vad kvalitet i allmänhet betyder. Vi journalister snöar lätt in på texter och bilder, inget märkligt i det, och de snabba svaren var rättstavade texter och bra bilder. Konsulten kunde naturligtvis inte säga emot, men skakade ändå lätt på huvudet. Han hade en annan, enklare, definition på vad kvalitet är och drog paralleller till hur branschorganisationen JD Powers definierar kvalitet i den amerikanska bilbranschen.

Om kunden är nöjd är det kvalitet. Strunt samma om det skramlar i bildörren på Toyotan. Bara verkstaden tar hand om kunden på ett bra sätt kan kunden vara mycket nöjd med sitt bilval. 

Således, om läsaren är nöjd är det kvalitet. Om annonsören är nöjd är det kvalitet.